palla... orka...

Alltså.. sådant lyckorus och sedan bom ner i normalläge igen, å då inte mitt normalläge utan andras normalläge, när man bara är.. jag bara hatar det!!! Jag vill vara lycklig, det är så jag trivs, det är så jag sprudlar. Jag vill inte köra på något varken bra lr dåligt humör.. jag vill vara, existera, leva, andas, lyckas. Jag avskyr normalläget, jag kan nog knappt minnas när jag var där senast, en gång i somras kanske nrä jag var lite ensam. This is not me..

Frågan är om det är J-masken i mitt huvud som fuckar med det! Är det bara jag som kan få det försvinna? Ja kanske. Men varför? Det skapar glädje ju. Men allt jag vill säga försvinner bakom den otroliga cyperrymdens möjilgheter, lr omöjlighet, att någonsin få något att försvinna.

så jag sitter här... tänker palla! orka! inte!

börjar få en finne på näsan oxå.. buhuhu... det kan jag ju inte ha på söndag. Då måste jag sprudla, frågan är om jag kan annat när jag får spendera två dygn med min bästa vän först.. Inför söndag gäller, handkräm! finnfixande (det börjar komma en PÅ NÄSAN!!!!!).

jag borde börja mina högskolekurser men jag vet inte om det kommer bli av, jag tror inte jag orkar faktiskt, inte ens franskan som jag så gärna ville... jag kanske kan söka till nästa höst istället. JAg är bara så trött. För när jag är på bra humör tar jag på mig ett tusen saker! Så får jag inte göra.

dazzle