Lycka!

Jag känner mig helt genuint lycklig! Allt känns så rätt och härligt. Men att svara ja på frågan om vi letar hus känns så definitivt, så förmätet att tro att vi ska vara ihop för alltid när det aldrig brukar bli så!! Jag är så rädd för det känns som varje gång jag tänker "detta är rätt" så händer något så det känns fel. Var gång jag känner att jag har hittat rätt så får jag börja om på noll igen.. lr kanske inte noll, plus ett lr något för jag har ju alltid med mig något ut ur en relation, men så underbart som detta känns kan jag inte låta bli att snudda vid tanken om att detta är rätt, att H är den rätte. För varje stund vi delar i lugn och ro är helt makalöst underbar, och varje beröring är som en beröring under huden. Det finns inget om mig som skulle få honom att inte respektera mig. När jag delger saker jag gjort som jag skäms för håller han om mig och säger att det måste varit jobbigt. Ända sedan jag såg honom första gången har han tilltalat mig och lockat mig och sänt någon signal till mig som skapar längtan i mig. Så ja, jag antar att vi letar hus. Och ja, det får ta hur lång tid som helst tills man hittar det perfekta huset för oss. För även om det kanske är den rätta relationen för framtiden så är det den rätta relationen idag, och idag är jag lycklig.

Dazzle